Nu tänkte jag svära litet i kyrkan. Nej, inte i min kyrka, utan i den kyrka som samlar alla Göteborgare som blir upprörda av västlänken. Jag vet inte om det är en kyrka heller för den delen, kanske bara en sekt.
Jag är övertygad om att det blir väldigt bra med en förstärkning och utbyggnad av infrastrukturen i den här staden. Har man som jag bott i Stockholm i 25 år och snabbt och smidigt rest med kollektivtrafiken blir man bortskämd. Här går det betydligt trögare även om jag inte skall klaga som har en buss 50 m från ytterporten som tar mig fram till Heden och 100 m från kyrkdörren. 50:an kan man lita på!
Det som för mig blir litet tragikomiskt i denna debatt är talet om att hela Göteborg kommer att grävas upp. Och det när vi ska fira 400 år till råga på allt elände. Jag vet inte vad man ser framför sig – en enda jättestor krater där entrétornen till Liseberg knappt skymtar fram i leran? Eller håglösa människor som drar fram mellan 1000-tals lastbilar, byggkranar, spårläggare och stoppskyltar så att våra kära bilar inte kommer fram överallt. Med bitter ljuvhet minns de åren då Göteborg grönskade och blommade av påskliljor i stället för att vara totalförlamat i grushögar och lergropar.
Skämt åsido. Jag mötte en granne i garaget häromdagen som uttryckte sig något om detta tillkommande kaos. Men jag svarade bara: ”Men sen då, när det är färdigt kommer det ju att vara bra”. Två motstridiga synsätt. Där min grannes perspektiv slutade vid de olika byggarbetsplatserna fortsatte mitt in i framtiden. Jag åker i moderna, tysta tåg. Jag tar elbussen som då kan köra in i en inomhusterminal där jag kan vänta på nästa i ro och värme. Jag ser det nya stationshuset vid Korsvägen, full av praktiska och trevliga butiker för oss resenärer, för att inte tala om de 10.000-tals mässbesökarna som besöker Göteborg årligen. Idag får vi nöja oss med Justus Järn på Södra vägen och min favorit; HiFi-klubben på Skånegatan. Jag anar, från min stockholmserfarenhet, hur smidigt det kommer att bli. Fråga Malmöbona förresten.
Vi går snart in i fastan – 18 februari är det Askonsdagen. Jesu lärjungar blev fullständigt parlayserade när han målar upp framtidsperspektivet för dem. De hörde bara: lidande, kors, död. Han berättade om död och uppståndelse. Där lärjungarna bara såg ett stort svart hål – och en väg som slutade med stoppskyltar – såg Jesus ett nytt och vackert bygge. Hans kyrka med plats för hela världen.
Leif Tullhage